Arkeologi i Israel avser studier i nuvarande Israel som sträcker sig från förhistorien till tre årtusenden av dokumenterad historia. Det antika landet Israel (nuvarande Israel är den 3:e judiska staten genom historien i området) var en geografisk bro mellan politiska och kulturella centra i Mesopotamien och Egypten. Trots betydelsen av landet för tre stora världsreligioner (judendom, kristendom och islam) inleddes arkeologisk forskning inte förrän på 1400-talet. Det första större arbetet på antikviteter i Israel stod Adrian Relands för under 1700-talet. Edward Robinson, en amerikansk teolog, besökte området 1838 och publicerade den första topografiska (studiet av en terrängs fysiska form) undersökningen. Louis Felicien de Saucy inledde den första ”moderna” utgrävningen 1850.
Arkeologi i Israel:
Arkeologi i Israel – definition
David Ussishkin (israelisk arkeolog) kommenterade vid ett tillfälle under 1980-talet att beteckningen ”israelisk arkeologi” inte längre representerar en enhetlig metod utan täcker snarare dess räckvidd inom många olika arkeologiska skolor, discipliner, begrepp och metoder som för närvarande existerar i landet.
För att förstå betydelsen av biblisk arkeologi är det först nödvändigt att känna till två grundläggande begrepp: arkeologi som en vetenskaplig ram och Bibeln som ett objekt för forskning.
Arkeologi är en vetenskap som är knappt 200 år gammal, men har helt förändrat våra idéer om det förflutna. Man skulle kunna tro att arkeologin behöver bortse från de uppgifter som finns i religioner och många filosofiska system. Men så är inte fallet och bortsett från faktamaterial ger de till exempel information om andakt, heliga föremål och vetenskapligt uppenbara saker. Vidare finns det andra aspekter som är lika viktiga för vetenskapliga arkeologiska undersökningar såsom religiösa texter, riter, seder och traditioner. Myter används ofta av arkeologer och historiker som ledtrådar till händelser eller platser som inte kommer fram tydligt i berättelser. Arkeologi i Israel är således vetenskapligt med beaktande till exempelvis religiösa texter.
Arkeologiska tidsperioder
Neolitiska perioden
Den neolitiska perioden tycks ha börjat när folken i den natufiska kulturen spreds över dagens Syrien, Israel och Libanon började tillämpa jordbruk. Den neolitiska perioden i regionen är daterad till 8 500 – 4 300. f.Kr.
Bronsåldern
Bronsåldern är perioden 3 300 -1 200 f.Kr. när föremål av brons var i bruk. Brons- och järnåldern kallas tillsammans ibland för den ”bibliska perioden”. T.ex. Davidsstjärnan (מגנ דוד: Magen David), den sexuddiga stjärnan (hexagram som är format av två trianglar) är mest förknippad med judendomen, men har använts i olika kulturer sedan bronsåldern. När det judiska folket nådde Kanaans land var det bebott av filistéerna. Efter år av krig bestämde ledarna sig för att deras bästa män skulle mötas på villkoren att segraren fick landet. Symbolen Magen David, även kallad Davidsstjärnan, har sitt ursprung i denna händelse, då David besegrade jätten Goliat, och formen på hans sköld har därefter kommit att bli en symbol för det judiska folket.
Davids stad i Jerusalem:
Järnåldern
Järnåldern i Levanten användes förr som ett allmänt begrepp för alla länder runt östra Medelhavet bortom Italien och inbegrep såväl Balkan-länderna, som Turkiet och Egypten. I mer preciserad mening avsågs dock enbart de asiatiska kustländerna i östra Medelhavet, alltså det område som idag motsvaras av Turkiet öster om Bosporen (det vill säga Anatolien), Syrien, Libanon, Jordanien, Israel och Västbanken/Gaza. Järnåldern började omkring 1 200 f.Kr. när järnverktyg kom i bruk och är också känt som den israeliska perioden. Den israeliska perioden präglas av ett stort antal urbana boendeorter och en ny lokal kultur. Arkeologi i Israel vittnar om starka internationella förbindelser och handelsförbindelser. Vidare har arkeologi i Israel slagit fast att överflödet av skrifter som har hittats indikerar en bred kunskapsspridning till vanligt folk. Att de fick ta del av kunskap var en unik företeelse i den antika världen då normalt bara skriftlärda hade den möjligheten.
Arkeologi i Israel och judisk historia ger bevis på det forntida Israel:
Persiska perioden
När Babylon föll till Cyrus den store 539 f.Kr. blev Juda rike en administrativ division inom det persiska imperiet. Enligt den bibliska historien var en av de första åtgärderna som Cyrus vidtog att låta judiska landsflyktiga att återvända till Jerusalem och återuppbygga sitt Tempel, ett bygge som avslutades c. 516 f.Kr. Men det var nog inte förrän i mitten av nästa århundrade som Jerusalem åter blev huvudstad i Juda.
Den persiska eran, och särskilt perioden mellan 538 och 400 f.Kr., la grunden för den enhetliga judiska religionen och början av en biblisk bok. Andra viktiga landmärken i denna period inkluderar ersättning av hebreiska som det vardagliga språket i Juda till arameiska (även om hebreiska fortsatte att användas för religiösa och litterära syften).
Hellenistiska perioden
När Alexander den store dog (322 f.Kr.), delade Alexanders generaler riket sinsemellan. Först var relationerna till judar hjärtliga men försöket från Antiochos IV (174-163) att ålägga Judéen grekiska kulter utlöste ett nationellt uppror som slutade i utvisningen av seleukiderna och inrättandet av ett oberoende judiskt rike under den Hasmoneiska dynastin.
Romerska perioden
Den romerska perioden omfattar 63 till 330 f.Kr. från Pompejus den stores införlivandet av regionen till den romerska republikens antagande av kristendomen som den kejserliga religionen.
63 f.Kr. erövrade den romerske generalen Pompejus Jerusalem och det judiska riket blev en lydstat under Rom. 40-39 f.Kr.. Herodes den store var utsedd som judarnas konung av den romerska senaten. Efter att den judiska revolten mot romarna år 135 slogs ned blev området istället kallat för Palestina, i ett försök att eliminera alla judiska kopplingar till området. Det område som tidigare hade utgjort Judéen (Juda och Benjamins stammars område) gavs namnet Palæstina/Palestina (namnet härrör ursprungligen från Filistén) år 135. Namnet Palestina var väl genomtänkt då filistéerna tidigare i historien hade varit en av Israels värsta fiender – m.a.o. den totala förödmjukelsen var ett faktum. Samtidigt ändrade Hadrianus namnet på Jerusalem till Aelia Capitolina i ett ytterligare försök att utplåna allt judiskt. Nuvarande palestinier har således inget att göra med ”Palestina” utan är invandrade araber. Det är först på 1960-talet som man började kalla sig för palestinier.
Filistéerna är sjöfolk från nuvarande Grekland:
Bysantinska perioden
Den bysantinska perioden är daterad 330-638, från Roms antagande av kristendomen till den muslimska erövringen av det som romarna började kalla för Palestina.
Noterbara arkeologiska platser
Ashkelon
Arkeologiska utgrävningar i Ashkelon startade 1985 och fynd inkluderar de pre-feniciska kananéerna och en försilvrad bronsstatyett av en tjurkalv som bedöms vara från den kananeiska perioden.
Beit Alfa
På platsen har upptäckts en synagoga och ett mosaikgolv från 400-talet. Mosaiken skildrar bl.a. den Heliga arken, zodiaken och historien om det tänkta offrandet av Isak.
Mamshit
Mamshit förklarades som ett världsarv av UNESCO 2005. Två kyrkor har upptäckts i Mamshit där den västra St. Nilus Church har ett mosaikgolv med färgrika geometriska mönster, fåglar, en fruktkorg och fem dedikationer på grekiska (mosaiken är inte öppen för allmänheten). Den östra kyrkan har en talarstol på en liten marmorpelare. Den största skatten som någonsin har hittats i Israel är från Mamshit – 10 500 silvermynt.
Gamla Akko
2001 blev den äldre delen av Akko uppsatt på UNESCO:s världsarvslista. Staden bedöms vara ca 5 000 år gammal och var under en längre period en viktig handelsstad för de numera utdöda folken fenicierna och kananéerna. Den egyptiske härskaren Ptolemaios I Soter gav staden namnet Ptolemais som den behöll under hela medeltiden jämte korsriddarnas namn Saint-Jean d’Acre.
Tel Rehov
Från Tel Rehov Bland utgrävningar återfinns exempelvis en gammal synagoga, en inskription från 600-talet och 2013 rapporterade arkeologer att man hade upptäckt en byggnad som kan ha tillhört profeten Elisa. Platsen finns ca fem kilometer söder om Beit She’an och tre kilometer väster om Jordanfloden och är en av de största forntida boplatserna i Israel.
Tel Be’er Sheva
Den arkeologiska platsen Tel Be’er Sheva finns på UNESCO:s världsarvslista sedan 2005 och är lokaliserad till södra Israel, som tros vara resterna av den bibliska staden Be’er Sheva. Arkeologiska fynd tyder på att platsen var bebodd från kalkolitiska tiden, runt 4000 f.Kr. till 1 500-talet. I området fanns bl.a. överflöd från underjordiskt vatten, vilket framgår av de många utgrävda brunnarna.
Tel Megiddo
Uppsatt på Unescos världsarvslista sedan 2005 och Megiddo omfattar 26 skiktade lager av ruinerna av antika städer i ett strategiskt läge i Carmel Ridge, som har utsikt över dalen Jisreels från väst. De två första utgrävningarna genomfördes mellan 1903 och 1905 och en andra expedition genomfördes 1925. Under dessa utgrävningar upptäckte man att det fanns 20 nivåer av boningar, och många av resterna finns bevarade vid Rockefeller Museum i Jerusalem och Oriental Institute vid University of Chicago. De moderna utgrävningarna är en viktig del för arkeologi i Israel och sedan 1994 görs regelbundna arkeologiska utgrävningar.
Beit She’arim
Beit She’arim är en arkeologisk plats av en judisk stad 20 km öster om Haifa i södra foten av nedre Galiléen. Arkeologer har grävt fram rester från 2:a till 4:e århundradet och inkluderar resterna av ett stort antal individer begravda i mer än tjugo katakomber. Inskriptioner på väggar och sarkofager visar att detta var en judisk begravningsplats.
Gath
Tel Tzafit/Gath ligger ungefär halvvägs mellan Jerusalem och Ashkelon, på gränsen mellan kust-slätten och Judéens fot (Shephelah). Platsen var av särskild betydelse under brons- och järnåldern och under Korsfararperioden. Under järnåldern var platsen en av de fem största städerna för filistéerna.
Gezer
Tel Gezer är ett arkeologiskt område som ligger på den västra flanken av Shephelah, med utsikt över kustslätten av Israel, nära korsningen mellan Via Maris och huvudvägen till Jerusalem. Gezer nämns i flera antika källor, inklusive i den hebreiska bibeln. De bibliska referenserna beskriver Gezer som en av Salomos kungliga förrådsstäder.
Jerusalem – v.g. klicka här »
Masada
Sedan 2001 är Masada uppsatt på UNESCO:s världsarvslista och består av gamla palats och befästningar. Masada är lokaliserad till södra Israel ovanpå en isolerad stenplatå i Negevöknen med utsikt över Döda havet. Tack vare de stora avstånden från bebyggelse och torr miljö har platsen förblivit i stort sett förblivit orörd av människor och naturen under de senaste 2 000 åren. Många av de gamla byggnaderna har återställts, däribland en synagoga.
Arkeologiska undersökningar av Masada:
Tel Arad
Tel Arad ligger väster om Döda havet, cirka tio kilometer från nutida Arad. Det större fyndet var upptäckten av en garnisonsstad känd som ”The Citadel”, konstruerad i tidsepoken då kung David och Salomo verkade.
Tel Dan
Tel Dan är en kulle där en stad en gång stod och ligger vid den norra spetsen av dagens Israel. Det viktigaste fyndet är Tel Dan Stele som innehåller en arameisk inskription för att fira sin seger över de gamla hebréerna. Inskriptionen har genererat mycket spänning eftersom inskriften innehåller bokstäverna ביתדוד ”, hebreiska för ”Davids hus”.
Tel Hazor
Uppsatt på UNESCO:s världsarvslista sedan 2005 och bland upptäckterna finns t.ex. en gammal kananeisk stad, som drabbades av en katastrofal brand på 13-talet f.Kr..
Arkeologisk utgrävning i Tel Hazor:
Tzippori
I Tzippori i centrala Galilén har arkeologer funnit t.ex. mosaik känd som ”Galiléns Mona Lisa” och resterna av en synagoga från 500-talet.
Gesher Bnot Ya’akov
Bnot Ya’akov Bridge är en 780 000 år gammal plats vid Jordanfloden i norra Israel. Arkeologi i Israel har gett viktig information om, hur och när Homo erectus (”den upprättgående människan” – är en utdöd art av släktet människor) flyttade ut från Afrika.
Ain Mallaha
Ain Mallaha är en av en boplats från den natufiska kulturen i Huladalen, invid Jordanfloden, 20 km norr om Gennesaretsjön i nordliga delen av Israel. Det är en av de viktigaste platserna för studier om den nautiska kulturen från mellanstenåldern.
Arkeologiska institutioner
Under de senaste hundra åren av det ottomanska styret av området Palestina tenderade arkeologer från väst vara kristna med stöd av de europeiska stater och kyrkor. Med övergången från ottomanska till det brittiska styret över området blev arkeologi mindre politiskt och religiöst utan tog i stället akt på en mer rent historisk och vetenskaplig karaktär. Efter första världskriget och inrättandet av det brittiska mandatet kom arkeologiska institutioner alltmer att koncentreras i Jerusalem.
1913-1914 etablerades Society for the Reclamation of Antiquities och föreningen bytte namn 1920 till Jewish Palestine Exploration och senare till Israel Exploration Society.
British School of Archaeology i Jerusalem inledde sin verksamhet år 1921 efter att den brittiska regeringen hade uppmanats att upprätta en lokal myndighet för antikviteter på grund av att arkeologiska platser riskerades att förstöras av strider i området. Dessutom var man orolig över arabiska fellahins räder på arkeologiska utgrävningsplatser för att stjäla artefakter.
Hebrew University of Jerusalem Institute of Archaeology grundades 1926 och 1934 öppnade universitetet institutionen för arkeologi. Den kom att bli kallad för ”födelseplatsen för israelisk arkeologi.” Arkeologi i Israel hade därmed blivit startad på allvar.
Efter upprättandet av staten Israel 1948 ändrades namnet på British Mandatory Department of Antiquities till Department of Antiquities of the State of Israel. År 1990 blev Department of Antiquities ändrat till Israel Antiquities Authority vilket är en myndighet som har ansvar för alla landets antikviteter och har tillstånd att gräva, bevara, skydda och administrera antikviteter.
Kända israeliska arkeologer
- Eleazar Sukenik (1889-1953)
- Benjamin Mazar (1906-1995), grundare av arkeologi i Israel
- Yigael Yadin (1917-1984)
- Amir Drori (1937-2005), grundare av Israel Antiquities Authority 1990
Ny teknik inom arkeologi
Israeliska arkeologer har utvecklat en metod för att upptäcka föremål begravda tiotals meter under jord med hjälp av en kombination av sju tekniker. Bland dem är elektromagnetiska sonderingar, radiosändningar och temperaturmätningar. Det möjliggör att kunna skilja mellan relevanta och irrelevanta föremål såsom t.ex. rör i marken.
Skador på arkeologiska platser
Mellan 1948-1967 hade Jordanien kontroll över den äldre delen av Jerusalem vilket var en katastrof då judiska heliga platser och helgedomar förstördes, skändades och plundrades systematiskt av jordanierna. Dessutom var religionsutövare av andra religioner än islam starkt begränsade att överhuvudtaget kunna röra sig i äldre Jerusalem eller ”Old City”. Vidare lät Jordanien bland annat ca 38 000 judiska begravningsstenar att användas till toaletter och andra konstruktioner under sitt katastrofala styre. Ett 60-tal synagogor blev förstörda och de som inte blev det användes till bland annat för att inhysa djur. Kotel – Klagomuren – förpassades till slum. Ett exempel på hur hänsynslöst det muslimska styret var att exempelvis Arabiska Intercontinental Hotel (numera Seven Arches Hotel, ägt av just Jordaniens regering) byggdes ovanpå den judiska begravningsplatsen på Oljeberget. Den muslim som hade ansvar för begravningsplatsen byggde sitt eget hus med judiska begravningsstenar från den plats han hade ansvar för… När Israel fick kontrollen över östra Jerusalem hittade man skändade judiska gravar där ben av avlidna personer fortfarande fanns. Jordanien hade likheter med våra dagars IS som också förstör och skändar icke-muslimska platser.
Islamiska Waqf har förstört arkeologiska fynd vid Tempelplatsen
Stormuftin av Jerusalem och Islamiska rådet ingår i den s.k. Waqf som kontrollerar den muslimska delen av Tempelberget. Det arbete som har utförts på Tempelplatsen har varit katastrofalt för arkeologin. Till exempel för att omvandla två gamla underjordiska strukturer till en ny moské på Tempelberget har man skadat och förstört arkeologiska artefakter i området där Salomos stall och Huldah Gates är lokaliserat. Från oktober 1999 till januari 2000 förstördes artefakter från den 1:a tempelperioden (c 960 – 586 f.Kr.) när tusentals ton dumpades i Kidrondalen och i Jerusalems kommunala soptipp, vilket gör det omöjligt att genomföra arkeologiska undersökningar. Waqf har utfört renoveringar på Tempelberget utan tillstånd och använt mekaniska verktyg som orsakat skador på arkeologiska lämningar.
Temple Mount Sifting Project
Sedan 2004 existerar Temple Mount Sifting Project vilket är ett israeliskt arkeologiskt projekt med 170 000 volontärer. De försöker återvinna arkeologiska artefakter från de ca 400 lastbilslaster med jord som fördes bort från Tempelberget av islamiska Waqf under byggandet av den underjordiska moskén el-Marwani i slutet av 1990-talet. Det existerar ingen seriös palestinsk arkeologi utan den är högst politiserad och förstör medvetet allt som har göra med judisk historia och arkeologi i Israel.
Publicerat 2016-11-11