Gordons Golgata – Trädgårdsgraven i Jerusalem

Gordons Golgata, eller som den också kallas Trädgårdsgraven, i Jerusalem anses vara en av två möjliga platser för Jesu korsfästelse och grav.

Trädgårdsgraven har vårdats med stor omsorg som en helig kristen plats. Många tror att den kan vara platsen för Josef av Arimateas trädgård där Jesus begravdes efter att hans korsfästelse blev utförd.

Gordons Golgata i Jerusalem
Gordons Golgata i Jerusalem

Den ligger i anslutning till en stenig brant utanför Jerusalems gamla stadsmur och Damaskusporten mellan två busstationer.

Charles George Gordon, brittisk general, ansåg att korset stod på platsen och där finns också en klippgrav. Graven upptäcktes under 1860-talet. Dock, den framstående israeliske arkeologen Gabriel Barkay daterar graven till 600-700 f.Kr.. Det gör då det osannolikt att det är Jesus grav då Nya Testamentet säger att graven som Jesus lades i var ny.

Vidare hävdar Nya Testamentet att Golgata låg utanför staden då den judiska lagen inte gav tillstånd för avrättningar och begravningar i själva staden. Utöver det ville romarna att korsfästelsen av Jesus skulle ha en avskräckande effekt och således skedde korsfästningen på en allmän plats. Ett av huvudproblemen för att exakt avgöra vart Golgata låg är att man inte vet vart stadsmuren gick på Jesu tid och därmed är det svårt att dra säkra slutsatser från olika referenser.

Romarnas korsfästelser var oerhört plågsamma och det var vanligt att det tog 48 timmar eller mer innan offret hade avlidit av tortyren. Innan en korsfästelse utfördes piskades den dömde där huden trasades sönder för att avslutas med att offret själv fick bära tvärslån till korset till avrättningsplatsen. Under Konstantin den store (272 – 337) blev till sist korsfästelser avskaffade.

Från Gordons Golgata – Trädgårdsgraven:

Sedan 1894 är Trädgårdsgraven en plats för kristen gudstjänst och reflektion samt populär plats för pilgrimsfärder för många kristna, särskilt för evangelikaler och andra protestanter. Trädgårdsgraven blev under 2016 vinnare av TripAdvisors Travellers’ Choice.

Charles George Gordon, som upptäckte Trädgårdsgraven, fick själv ett brutalt avslut på sitt liv. Han blev halshuggen och fick sitt huvud spetsat på ett spjut vid slaget om Khartoum 1885.

 

Publicerat 2016-11-20

Forntida skärva nämner Betlehem vid tiden för 1:a Templet

Ett fragment av en lerskärva är det första arkeologiska beviset som visar att Betlehem har funnits som en stad vid tiden för det 1:a Templet.

Hebreisk inskription nämner Betlehem vid tiden för 1:a Templet
Hebreisk inskription nämner Betlehem vid tiden för 1:a Templet

Skärvan bedöms vara 2 700 år med en gammal hebreisk inskription som nämner staden Betlehem. Den hittades i Jerusalem (ca 10 km norr om Betlehem) uppgav  Israel Antiquities Authority 2012.

Arkeologen Eli Shukron sade att inskriptionen var signifikant för att vara det första arkeologiska beviset att Betlehem fanns så långt tillbaka i tiden..

Den hebreiska Bibeln säger att Betlehem byggdes upp som en befäst stad av Rehabeam och identifierar den som  staden som David kom ifrån och kröntes som Israels kung.

Nya Testamentet identifierar Betlehem som födelseplatsen för Jesus som var jude.

Betlehem förstördes av kejsar Hadrianus under Bar Kokhba-revolten under åren 132-135 e.Kr. Bar Kokhba-revolten kallas även för 3:e judiska kriget och det 2:a judiska upproret mot Rom. Kejsarinnan Helena, mor till Konstantin den store, återuppbyggde Betlehem och beställde byggandet av den stora Födelsekyrkan i år 327 i Bethlehem. Kyrkan skadades svårt av samariterna som plundrade den under en revolt år 529, men byggdes upp igen ca 100 år senare av kejsar Justinianus I.

Betlehem erövrades av muslimerna år 637 vars styre fortsatte fram till dess erövring 1099 av en korstågsarmé, som ersatte stadens grekisk-ortodoxa präster med en latinska. I mitten av 1300-talet rev Mameluckerna stadens murar, som sedan byggdes upp igen av ottomanerna i början av 1500-talet. Ottomanerna kontrollerade staden fram till slutet av första världskriget då britterna tog över den. Betlehem kom under jordanskt styre vid 1948 års arabisk-israeliska krig. Israel tog över kontrollen efter sexdagarskriget 1967. Sedan 1993 års Osloavtal har Betlehem administrerats av den Palestinska myndigheten (PA) vilket har inneburit en katastrof för den tidigare kristna majoriteten. Bl.a. omvandlade den palestinska ledaren Yassir Arafat ett grekiskt-ortodoxt kloster nära Födelsekyrkan till hans egna bostad. Ett av de största problemen för Betlehems kristna är konfiskering av deras mark av olika muslimska grupperingar och muslimska trakasserier. När Osloavtalet ingicks hade var 70-80% av Betlehems befolkning kristen vilket nu har sjunkit ner till ca 23%, andra beräkningar visar på enbart 12%. Samma utveckling i palestinska Gaza där det inte heller råder full religionsfrihet utan den kristna befolkningen har markant minskat efter trakasserier från muslimer och till och med tvångskonverteringar till islam.

Födelsekyrkan i Betlehem är byggd över den grotta som av traditionen utpekas som Jesu födelseplats:

Publicerat 2016-11-19

Arkeologiskt fynd ger svar på ett gammalt mysterium om Acra

Davids stad i Jerusalem är en referens till det ursprungliga Jerusalem vilket är lokaliserat till Sion som kung David intog 1 000 f.Kr.. Det var där Kung Davids son, Salomon, lät bygga det 1:a Templet till JHVH. Ett gammalt geografiskt mysterium är löst sedan förra året avseende placeringen av den grekiska borgen Acra. Den existerade under det 2:a Templets period i Davids stad. Syftet med borgen var att styra Jerusalem och övervaka vad som hände på Tempelberget.

Äldre karta över vart man trodde att Acra låg i Jerusalem
Äldre karta över vart man trodde att Acra låg i Jerusalem

Den exakta platsen för borgen som Antiochos IV använde under ett par hundra år f.Kr. har varit omdiskuterad under många år. Historiker och arkeologer har föreslagit olika platser runt Jerusalem och huvudsakligen förlitade sig slutsatserna från litterära indicier. Dock, efter 10 års utgrävningar, kunde till sist Israel Antiquities Authority slå fast 2015 exakt vart borgen låg. Den plats som pekas ut är lokaliserad strax utanför stadsmuren i Old City i Jerusalem.

Antiochos IV Epifanes var kung över det seleukidiska väldet och är mest känd eller ökänd för att ha plundrat Jerusalem och för att ha ställt upp ett altare till den grekiske guden Zeus ära i det 2:a Templet. Han förbjöd flera judiska religiösa seder vilket slutade med Mackabéerupproret 167 f.Kr.. Upproret var lett av en judisk präst och hans fem söner som vägrade att offra på Antiochos avgudaaltare. Altaret förstördes och därmed var upproret inlett. Slutresultatet blev att det judiska folket fick självständighet från de seleukidiska härskarna fram till 63 f.Kr. då landet kom att lyda under romarriket och styrt av regionala regenter.

Från utgrävningsplatsen Acra (2015):

Israel Antiquities Authority (IAA, hebreiska: רשות העתיקות, före 1990, Israel Department of Antiquities) är en oberoende israelisk statlig myndighet som reglerar arkeologisk utgrävning och bevarande och främjar forskning. Kontoret för Israel Antiquities Authority är för närvarande inrymt i Rockefeller Museum men kommer inom kort att flytta in i The National Campus for the Archaeology of Israel nära Israel Museum i Jerusalem. Mer information »

Publicerat 2016-11-17

Guld och silver har hittats i Tel Gezer

Guld och silver har upptäckts
Guld och silver på utgrävningsplatsen i Gezer

Tel Gezer var en av de mest viktiga städerna i Landet Israel under den kananeiska perioden. I år har arkeologer meddelat att man har funnit guld och silver. Arkeologerna på Tel Gezers utgrävningsplats bedömer att artefakterna är ca 3 600 år gamla, rapporterar Jerusalem Post.

Staden var befäst under tidsperioden 1000 – 1500 f.Kr.. Den blev senare förstörd i en brand och byggdes om.

Amarnabreven nämner att Gezers kungar svor lojalitet till den egyptiska Faraon. Stadens betydelse berodde delvis på det strategiska läget vid korsningen av den gamla kusthandelsvägen som förbinder Egypten med Syrien, Anatolien och Mesopotamien, och vägen till Jerusalem och Jeriko, som var viktiga handelsvägar.

 

Gezer-kalendern

Forskare uppskattar att den berömda Gezer-kalendern är från Salomons period. Kalendern är en liten kalkstensplatta som har en förteckning ingraverad över jordbrukssysslor som utförts under de olika årstiderna. Gezer-kalendern anses vara en av de tidigaste kända paleo-hebreiska texterna. Den vittnar om användningen av hebreisk skrift så tidigt som 900  – 1 000 f.Kr.. Geser var en del av kungariket Israel, på gränsen till kungadömet Juda. Troligen var det under samma tidsperiod som ett vattensystem blev byggt, liknande dem som byggdes via Hatzor och Megiddo. Vattensystemet var avsett att garantera vatten vid tider av belägring av staden.

Utgrävningar i Tel Gezer:

 

Utgrävningar har pågått i närmare 100 år

Arkeologiska utgrävningar vid Geser har pågått sedan början av 1900-talet och har blivit en av de mest utgrävda platserna i Israel. Platsen identifierades av Charles Simon Clermont-Ganneau 1871.

Sedan 2006 utförs utgrävningar av ett konsortium av institutioner under ledning av Steve Ortiz från Southwestern Baptist Theological Seminary (SWBTS) och Sam Wolff (Israel Antiquities Authority). Utgrävningarna som utförs är ett tvärvetenskapligt fältprojekt och undersöker järnålderns historia på platsen. Bland annat har man gjort upptäckter som sannolikt kan dateras till förstörelsen av Siamun (1 Kung 9:16).

Tidigare har arkeologer funnit resterna av en större byggnad där bl.a. slipstenar och vetekorn bland skärvor fanns och indikerar att det var ett spannmålsmagasin.

Publicerat 2016-11-14

Västra murens tunnel ett historiens vingslag

Den Västra murens tunnel i Jerusalem är för många ett obligatoriskt besök då historiens vingslag kan upplevas. Själva muren (Kotel på hebreiska) är den heligaste platsen för judar och del av stödmuren för Tempelberget. Det Tempelberg där judarnas heliga tempel tidigare låg men som förstördes två gånger om.

Västra muren är en yttermur till Tempelplatsen

Västra muren är en yttermur till Tempelplatsen där den mest magnifika byggnaden som Jerusalem någonsin hade sett i sin historia var lokaliserad. Muren är en av fyra murar som Herodes den store byggde för att stödja den plats där det 2:a Templet stod. Herodes den store lät expandera Tempelberget massivt och det 2:a Templet blev ordentligt upprustat. Anledningen till att den stora upprustningen skedde var, enligt den judiske historieskrivaren Josefus, att Herodes den store ville vidmakthålla sitt namn genom imponerande byggnadsverk. Hans mästerverk blev också det judiska templet i Jerusalem. Nutidens Tempelberg har istället den muslimska Klippdomen och Al Aksa-moskén.

Översikt över Västra murens tunnlar
Det går att vandra längs Västra murens tunnel

 

Dolda delar av Västra muren

Västra murens tunnel ansluter ovan jord till murens böneplats av den nordvästra sidan av Tempelberget som löper längs sidan av Tempelberget. Västra muren är 480 meter lång och större delen av den ligger under jord och slutar nära Via Dolorosas 1:a station.

Bl.a. går det att se dolda delar av Västra muren som en gång bildade yttervägg till judarnas heliga tempel. Religiösa judar kommer hit för att be vid denna del av Västra muren som de gör vid väggen ovanför marken.

Tunnlarna bildas av ett antal bågar som stöds av parallella trappor som går från staden till Tempelberget. I forna tider var det en dal som sprang längs den västra sidan av Tempelberget och dessa komplexa underjordiska tunnlar skapar en direkt koppling mellan den Hasmoneiska perioden och modern tid. Tunnlarna stöds av många valv och innehåller trappor som anslöt till den antika staden med Tempelberget över Tyropeondalen. Idag ger passagerna stöd till gator och bostäder i de muslimska kvarteren.

Västra murens tunnel upptäcktes under 1800-talet

Tunneln upptäcktes först under utgrävningar gjorda av brittiska arkeologer på 1800-talet. Det dröjde till efter sexdagarskriget 1967 som de verkliga utgrävningarna kunde startas av Israeli Ministry of Religions. En av de mest speciella platser att besöka är den del av Västra muren vilket traditionellt anses ligga närmast det allra heligaste. Där finns en liten synagoga där judar kommer för att be.

Västra murens tunnel:

Den största stenen i Västra muren är ett av de tyngsta föremålen som någonsin har lyfts av människor utan motordrivna maskiner. Stenen har en längd på 13,6 meter och en höjd på 3 meter. Den har  en uppskattad bredd av mellan 3,5 meter och 4,5 meter och vikten till hela 570 ton.

År 2007 upptäckte Israel Antiquities Authority en gammal romersk gata vilket sannolikt var en sidogata som var förbunden till två vägar som ledde fram till Tempelberget. Upptäckten av vägen gav ytterligare bevis på att romarna fortsatte att använda Tempelberget efter förstörelsen av templet och Jerusalem år 70.

Publicerat 2016-11-12

Västra muren i Jerusalem är en stödmur till Tempelplatsen

Efter att Rom förstörde 2:a Templet år 70 återstod bara en stödmur, nämligen den som går under namnen Västra muren/Kotel (hebreiska: הכותל המערבי, HaKotel HaMa’aravi) eller Klagomuren. Romarna förstörde inte muren då den av allt att döma var obetydlig för dem. Muren var inte heller en del av själva templet utan en yttermur som omgav Tempelberget. Västra muren har också långa avsnitt som är dolda bakom strukturer vilka löper längs hela längden av Tempelberget, inklusive den lilla västra muren som är ca 8 meter lång del och sträcker sig in i de muslimska kvarteren.

För judarna blev denna kvarleva i anslutning till vad som var den mest heliga byggnaden i den judiska världen snabbt den mest heliga platsen i judiskt liv. Genom århundradena genomförde judar från hela världen den svåra pilgrimsfärden till Jerusalem för att tacka G-d vid Västra muren. De judiska bönerna vid muren var så hjärtskärande att icke-judar börja kalla platsen för ”Klagomuren”.

När muslimerna intog Jerusalem på 600-talet e.Kr. byggde de en moské ovanpå den judiska heliga tempelplatsen.

 

Arabisk/muslimsk kontroll över Västra muren

Under mer än tusen år var Jerusalem under muslimskt styre. Araberna/muslimerna använde ofta området vid Västra muren som en soptipp för att förnedra judarna som besökte den. Mellan 1948-1967 var Västra muren under Jordaniens styre vilket innebar en katastrof. Jordanierna respekterade inte på något sätt en överenskommelse med Israel att garantera judars rätt att besöka Västra muren. Därutöver plundrade och förstörde jordanierna alla synagogor med undantag av dem som inte användes till stall m.m. Det uppskattas att ca 38 000 gravstenar från den judiska begravningsplatsen Olivberget i Jerusalem fördes bort av jordanierna. Gravstenarna användes istället till material i konstruktioner, bland dem toaletter och vägar. Exempelvis arabiska Intercontinental Hotel (numera Seven Arches Hotel som Jordaniens regering äger) byggdes ovanpå den judiska begravningsplatsen på Olivberget. Den muslim som ansvarade för begravningsplatsen uppförde sitt eget hus med judiska begravningsstenar. När Israel fick kontrollen över östra Jerusalem 1967 hittades t.ex. ben av avlidna judar på begravningsplatsen.

Judiska böner vid Västra muren

Israels försvarsminister, Moshe Dayan, var den som återupplivade en traditionell judisk sed genom att sätta in en skriftlig bön i en murspricka. Det avslöjades senare att Dayans första bön var en varaktig fred som skulle ”lägga sig över Israel hus.”

Seden att föra skriftliga böner i Västra murens sprickor är så utbredd att vissa amerikanska judiska tidningar har reklam för tjänster som sätter i sådana böner på uppdrag av sjuka judar. De mystiska kvaliteterna avseende bön vid Västra muren understryks i en populär israelisk sång, vars refräng lyder: ”Det finns människor med hjärtan av sten, och stenar med människors hjärtan”. Uttrycket ”väggarna har öron” lär ursprungligen också ha kommit från bönerna vid Västra muren.

 

Västra muren orsak till konflikt mellan den judiska församlingen och muslimska ledare

Det 1:a Templet eller Salomos tempel uppfördes på 900-talet f.Kr., enligt Bibeln. Templet förstördes år 586 f.Kr. av babylonierna. Det 2:a Templet invigdes ca 516 f.Kr. och romarna förstörde det, liksom övriga Jerusalem, år 70 e.Kr.

Det har gjorts försök från mitten av 1800-talet att köpa rättigheterna till Västra muren av judar, men ingen lyckades att göra det. I början av 1900-talet blev Västra muren en källa till konflikt mellan den judiska församlingen och muslimska ledare. Anledningen var att muslimerna var oroliga över att muren skulle användas för att stärka de naturliga judiska anspråken på Tempelberget och Jerusalem.

Israel är för övrigt den 3:e judiska staten i området genom tiderna.

 

Jerusalem: 4 000 år på 5 minuter:

 

Bar mitzva är det tillfälle då en judisk pojke uppnår sin religiösa myndighetsålder och flickornas motsvarighet kallas för bat mitzva:

 

Publicerat 2016-11-12

Masadas fästning blev sista striden för judiska seloter

 Fästningen Masada byggdes år 30 f.Kr.

Fästningen Masada byggdes mellan 30 – 37 f.Kr.

1838 upptäcktes Masadas fästning. Fästningen är lokaliserad på ett ca 400 meter högt platåberg i Negevöknen, ca 5 km från södra delen av Döda havet i Israel. Under 1960-talet ledde arkeologen Yigael Yadin intensiva utgrävningar i Masada. Hans forskning visade att kung Herodes den store (74 f.Kr. – 4 f.Kr.) hade byggt palats på Masadas fästning med stödbyggnader omgivna av en mur, närmare 1 600 meter lång med 27 torn. Masada mäter strax över 700 meter från norr till söder och strax över 350 meter från öster till väster. Masada härstammar från ett hebreiskt ord som betyder ”fäste” eller ”bergsslott”.

 

Judiska seloter intog Masada

År 66 e.Kr. erövrade judiska seloter Masada från romarna under det judiska upproret och år 73 återtog romarna fästningen från dem. Genom att romarna byggde en ramp med ett stort torn med murbräcka, och anföll med allehanda typer av projektiler, bröt romarna till sist igenom en vägg på Masadas topp. Romarna hade förberett sig på att döda många seloter och ta överlevande till slavar. Men det som mötte dem istället var en tystnad, en dödstystnad. Istället för att bli romarnas slavar begick 960 seloter kollektivt självmord och endast två kvinnor och fem barn överlevde då de hade gömt sig långt nere i en grotta. Det kollektiva självmordet blev slutresultatet efter belägringen av fästningen vilket startade år 72 med en romersk armé på 15 000 soldater. 

 

1963 startade arkeologiska utgrävningar

Tills arkeologiska utgrävningar startade 1963 var den enda källan till information om seloternas motstånd på och blodiga slut på Masada Josefus Flavius. Han var en judisk befälhavare under det stora judiska upproret (66 – 70) som, efter att ha fångats, blev en historiker.  Han skriver i sin bok Det judiska kriget av Masadas belägring och erövring att ”Sedan valde de med lott ut tio män som skulle dräpa resten; var och en av dem lade sig ner hos sin fru och barn på marken, och slog armarna om dem, och sedan blottade sin strupe till den som av lott utförde den melankoliska tjänsten; och när de tio hade, utan ängslan, dräpt alla, avgjorde de med lott enligt samma regel för dem själva, att den som med lott utvalts först dödade de andra nio, och sedan efter allt skulle döda sig själv.” Arkeologiska utgrävningar ger stöd till Josefus beskrivning då elva keramikbitar har hittats med olika namn på där ett av namnen var Ben Ya’ir. Han var ledaren för de judiska seloterna och keramikbitarna kan ha varit lotterna som Josefus beskrev.

Romarnas belägring av Masada:

 

Masadas fästning har rekonstruerats

Resterna av fästningen Masada är välbevarade och har rekonstruerats. Den mest imponerande strukturen på Masada är kung Herodes norra palats med utsikt över ravinen nedanför. Nära palatset finns ett stort romerskt badhus med ett färgglatt mosaikgolv och väggar dekorerade med väggmålningar. Det finns många andra byggnader på platsen, såsom mikveh (judiskt rituellt bad), lagerutrymmen, vakttorn och synagoga.

Masada betraktas som en av de mest respekterade judiska symbolerna och under många år gav israeliska soldater eden ”Masada får inte falla igen”. Det var ett uttryck för att skydda den moderna staten Israel från dess fiender.

Efter Jerusalem är Masada det mest populära turistmålet i Israel och är sedan 2001 uppsatt av UNESCO som ett kulturellt världsarv.

 

Nya arkeologiska utgrävningar är planerade

Det är ca 10 år sedan arkeologiska utgrävningar har gjorts på Masada men nu är nya på gång. Även om det uppskattas att 97% av Masada har utforskats finns det en hel del kvar att upptäcka. Från och med februari 2017 kommer nya utgrävningar att inledas på fästningen.

Masada, Israel
Masada, Israel

 

Publicerat 2016-11-12 och uppdaterat 2016-11-24.

Dödahavsrullarna är judiska religiösa handskrifter

Sedan upptäckten av Dödahavsrullarna i Qumran mellan 1947-1956  har de väckt ett stort intresse som kan jämföras med Egyptens pyramider och hieroglyfer. Upptäckten betraktas som den viktigaste arkeologiska nyheten under 1900-talet. Invånarna i Qumran bevittnade början av vad som skulle bli den tidiga kristendomen.

Dödahavsrullarna är forntida, judiska religiösa handskrifter som innehåller delar av det som nu kallas den hebreiska Bibeln, liksom en rad utombibliska dokument. De mest kända är de gamla handskrifterna som fanns i elva grottor nära Qumran vid Döda havet, därav namnet Dödahavsrullarna. Man fann fler än 15 000 fragment av pergament och papyrus som tillsammans utgör 972 manuskript. Upptäckter från ytterligare platser gav dokument och brev som hade gömts i grottor. Olika dateringsmetoder har använts, bland dem paleografi (studiet av gamla manus). Även radiokolmetoden, d.v.s. kol-14-metoden som är ett kemiskt test för att datera organiska material har tillämpats. Dateringsmetoderna har kunnat fastställa att Dödahavsrullarna skrevs mellan 150 f.Kr. och 70 e.Kr.. De har kunnat bevaras tack vare att området vid Qumran har låg luftfuktighet och torr luft. Numera gör The Israel museum omfattande ansträngningar för att hålla dem skyddade för årtusenden framöver.

Dödahavsrullarna:

 

Skrivna på pergament

De flesta skriftrullar är skrivna på pergament (speciellt förberedda djurhudar) och ett mindre antal är skrivet på papyrus (ett slags papper gjort från papyrusväxten). Ett dussintal skriftrullar hittades i ett tillfredsställande skick. De flesta består av tusentals fragment och har texter som är ca 1 000 år äldre handskrifter av Gamla testamentets böcker än tidigare känt. Bland rullarna finns partiella eller fullständiga kopior av varje bok i den hebreiska bibeln (utom Esters bok som möjligen ännu inte har hittats). T.ex. Jesajas bok fanns t.ex. i ett komplett och i ett ofullständigt exemplar och som kan ses i en monter hos Israel Museum i Jerusalem.

 

Hebreiska är det dominerande språket

Dödahavsrullarna är i de flesta fallen skrivna på hebreiska och det finns ett antal handskrifter även på arameiska och grekiska. Många av skriftrullarna och fragment är över 2 000 år gamla från perioden före Jesu födelse. Handskrifterna refereras som ”bibliska skriftrullar” och är kopior av verk som nu ingår i den hebreiska Bibeln. De höll redan en särskild ställning under den 2:a Tempelperioden och ansågs vara avsedda för gudomlig kommunikation. Andra utgörs av gamla icke-bibliska judiska skrifter som är både apokryfiska och pseudepigrafiska, tolkningar av den judiska lagen, regler för samhällslivet för den sekt som bodde i Qumran, liturgiska dikter och böner, unika bibelkommentarer samt eskatologiska verk som uppenbarar tankar om uppfyllelsen av bibliska profetior och de sista dagarna. En av skriftrullarna är exempelvis Temple Scroll som ger instruktioner för att bygga templet i Jerusalem och tempelceremonier. Den består av 18 ark av pergament och texten är indelad i fyra huvudkategorier. Kategorierna ger instruktioner för konstruktion, festivaler och offerriter, lagar om renhet och orenhet och en anpassning av tempellagar som finns i Femte Mosebok. En annan Dödahavsrulle inkluderar en slags gammal skattkarta till en gömd skatt. Medan de andra texterna är skrivna med bläck på pergament eller djurhudar har skattkartan hebreiska och grekiska bokstäver inskrivna på en plåt.

 

Delas traditionellt in i tre grupper

1. Bibliska” manuskript som är kopior av texter från den hebreiska Bibeln.

2. Andra religiösa manuskript, inklusive kända dokument från 2:a Tempelperioden.

3. Manuskript som belyser olika judiska gruppers tro.

 

Israel Antiquities Authority (IAA) tillsammans med Google digitaliserade Dödahavsrullarna

Ett ambitiöst projekt mellan Israel Antiquities Authority (IAA) och Google har utförts avseende digitalisering av Dödahavsrullarna. Arkivarier använde en specialutvecklad fotograferingsteknik för att skydda de känsliga rullarna från skador. Resultatet av samarbetet kan ses av vem som helst i världen med tillgång till internet.

 

Israel lanserar ny expedition för att leta efter oupptäckta Dödahavsrullar

En ny arkeologisk expedition kommer att gå av stapeln i december 2016 i ett försök att hitta ännu oupptäckta rullar i grottor runtomkring Döda havet. Under de senaste åren har det kommit fram uppgifter att plundrare söker i grottor för fler Dödahavsrullar. Dessutom har antika manuskript har dykt upp på illegala marknader för antikviteter. Det har gjort att Israels regering tagit beslutet att återuppta arkeologiska undersökningar.

 

Fördjupad information

Via denna länk kan du ta del av fördjupad information om The Community Rule Scroll, The Great Isaiah Scroll, The Temple Scroll, The War Scroll, The Community Rule Scroll och The Commentary on the Habakkuk Scroll. The Great Isaiah Scroll är även översatt till engelska och de andra lär inom en nära framtid också bli översatta.

En del av Jesaja som återfanns bland Dödahavsrullarna
En del av Jesaja som återfanns bland Dödahavsrullarna och finns att se på The Israel Museum i Jerusalem

 

Publicerat 2016-11-12 med ny uppdatering 2016-11-24.

Jerusalem är det 3 000-åriga centret för judar

Kotel/Västra muren/Klagomuren i Jerusalem
Kotel/Västra muren/Klagomuren i Jerusalem

Jerusalem har varit judarnas huvudstad i 3 000 år och nuvarande Israel är den 3:e judiska staten genom historien. Det är en gammal stad lokaliserad i gamla Juda och är huvudstad i dagens Israel. Jerusalem har en historia som går tillbaka till omkring 4 000 f.Kr., vilket gör den till en av de äldsta städerna i världen. Det är den heligaste staden inom judendomen och har även stor religiös betydelse inom kristendomen samt är den tredje mest heliga staden inom islam.

Sigill med kung Hiskias namn har upptäckts i Jerusalem
Sigill med kung Hiskias namn har upptäckts i Jerusalem

Jerusalem har varit center för judarna under ca 3 000 år

Staden har varit ett politiskt och andligt centrum för det judiska folket sedan c. 1 000 f.Kr.. Kung David etablerade Jerusalem som huvudstad i den judiska nationen och hans son Salomo fick uppdraget att bygga det 1:a Templet. Den första tempelperioden slutade 586 f.Kr., då den babyloniska kungen Nebukadnessar II ödelade Salomos tempel och tog ett stort antal judar till fångenskap som konsekvens av en revolt 538 f.Kr.. Efter 50 år i babylonisk fångenskap, erövrades det babyloniska riket av perserna 539 f.Kr.. Nästföljande år inbjöd den persiske kungen Cyrus den store judarna att återvända till Juda för att bygga det 2:a Templet. Det bygget avslutades 516 f.Kr. (70 år efter att det 1:a Templet hade blivit förstört).

År 70 förstördes det 2:a Templet och Jerusalem av romarna. Det enda som återstår idag av området kring 2:a Templet är nuvarande Västra muren. Tisha B’Av är en årligen återkommande judisk högtid för att sörja förstörelsen av templen.

Den romerske kejsaren Hadrianus besegrade den judiska Bar Kokhba-revolten 135 och därefter beslöt Hadrianus att utplåna alla judiska kopplingar till området. Judéen (Juda och Benjamins stammars område) gavs istället namnet Palæstina/Palestina (namnet kommer ursprungligen från Filistén). Namnet Palestina var utstuderat då filistéerna tidigare i historien varit en av Israels främsta fiender. Förödmjukelsen var således ett faktum och dessutom ändrade Hadrianus namnet på Jerusalem till Aelia Capitolina för att förinta allt som hade med det judiska att göra.

Genom historien till våra dagar har man slagits om Jerusalem 16 gånger, förstörts två gånger, belägrats 23 gånger, attackerad 52 gånger samt erövrad och återerövrad 44 gånger.

Sedan ca 1844 har det funnit en judisk majoritet i staden och den har aldrig varit huvudstad för någon stat i historien, med undantag för judarna. Palestinierna gjorde inte några anspråk på staden innan 1967 då man ansåg sig vara en integrerad del av arabvärlden och inte som en separat nationalitet. Vidare nämns inte heller Jerusalem en enda gång i Koranen och profeten Muhammed besökte aldrig fysiskt Jerusalem.

Mellan 1948-1967 skändades judiska helgedomar grovt av den jordanska regeringen som hade kontrollen över östra Jerusalem och kristna fick hårda restriktioner att besöka sina heliga platser.

4 000 år på 5 minuter:

Religionsfrihet efter återförenandet

Dagens Jerusalem är hjärtat och själen för Israel och är en av de mest känslomässigt och andligt laddade platserna på jorden. Den bibliska referensen ”gå upp” till Jerusalem är bokstavligen sann. Jerusalem ligger ovanpå Judéens kullar när man närmar sig Jerusalem via Highway 1 från Tel Aviv förändras vegetationen och luften blir svalare.

Innan 6-dagarskriget 1967 var staden delad. Men efter kriget kom den under israelisk kontroll och återförenades med östra delen. Därmed kunde alla, oavsett religionstillhörighet, fritt besöka sina heliga platser. Tyvärr har den muslimska sektionen av Tempelberget blivit politiserat av palestinierna. Det har medfört att de t.ex. organiserar upplopp och kastar stenar över Västra muren mot bedjande judar. Palestinierna använder också UNESCO, som i praktiken styrs av diktaturer, för att få resolutioner godkända som förnekar den judiska kopplingen till Tempelplatsen. Där muslimska helgedomar idag är byggda på Tempelberget har tidigare det judiska templet legat.

Den mur som omgärdar Old City eller den del som inhyser det judisk, kristna, arameiska och muslimska kvarteret uppfördes för ca 500 år sedan av den turkiske Süleyman den magnifike.

 

Publicerat 2016-11-11